Joe Armstrong är en av grundarna till programspråket Erlang som togs fram för Ericsson i mitten på 80-talet för att placeras inne i växlarna. Han antar rollen av en fadersfigur och kryddar föreläsningen med siffror och små räkneexempel. Väldigt underhållande och bildande på samma gång.
Han inleder med att program alltid är skrivna för en viss datorarkitektur. Ändras datorarkitekturen så förändras av naturen programmen, och nu står vi inför ett sådant arkitekturskifte med allt fler kärnor i processorerna.
Han är kritisk mot den stora mängden programspråk och tekniker nuförtiden. Förr hade man ett språk till en viss uppgift. Förr kunde alla programmera i C, nu är det mera "Ruby Dooby, Footran" och så får vi enligt Armstrong en fin och onödig grogrund för Legacy Code.
Ett av många faderliga råd är att sluta Googla efter lösningar och istället förstå det du bygger. Vad händer annars med programmerarkadern när Internet slutar fungera?
Han fortsatte att tala om motsättningen mellan att skriva effektiva program och att skriva lättförståeliga. Hans uppmaning är att skriva lättförståeliga. Det andra löser sig och tids nog blir det snabba. Vill du göra något tusen gånger snabbare? Vänta tio år. Vill du göra något en miljon gånger snabbare? Vänta 20 år.
Sedan kom en lång utläggning om fysiken bakom datorn och dess begränsningar. Han visade att datorkraften i framtidens , eller snarare de ideala datorerna som fysikerna funderar på inte kommer att klara att hantera den växande mängden data. Därför måste vi lura fysiken genom att minska mängden data. Minska entropin genom att eliminera alla kopior.
Han avslutade med en att förklara krig mot namngivningen av filer. Han tycker Git gör det rätt med sina hashningar. Url:er är inte bra eftersom de kan bli manipulerade. Han förespråkar att ersätta Url:er med adresser som är en hash av innehållet hos målsidan.